Exempel på föremålsmärkning:
Kanna från Vega-expeditionen 1878-89, när Nordenskjöld skulle ta sig igenom Nordostpassagen -
finna en handelssjöväg mellan Atlanten och Stilla Havet
Så småningom framkom en önskan att återigen skapa en museal samling: den pensionerade disponenten Knut Almström fick i uppdrag att söka objekt till samlingen under 1930-50-talen. Till detta kommer att man fortsättningsvis lade undan föremål ur den pågående produktionen.
Fredrik Wethje, som ledde fabriken på 1940-talet, försökte bringa ordning i det museala man lyckats återsamla, tillsammans med det som tillkommit ur produktionen, med tanke att bygga upp ett fabriksmuseum igen, som stod klart först 1976.
Ur den Löfbergska samlingen landade så småningom en stor del på Nationalmuseum och Rörstrands kommande museum samt den större delen hos Lennart Hansson, den nye ägaren till verksamheten i Malmö. I arvet efter honom donerades 2004 ett antal föremål till Rörstrands museum.
På så sätt har nuvarande Rörstrands museum i sina gömmor en väldig samling gods.
Här på Svenskt Porslinsmuseum har vi ett antal föremål från den gamla Rörstrandssamlingen, alltså den som försvann 1926. Här visar vi nu några exempel. Vårt senast tillkomna föremål ur Rörstrands samling, är den här exponerade, utländskt tillverkade koppen - oerhört skickligt målad.
Nu i brytningstiden mellan det gamla och det nya, hade Rörstrand ambitionen att höja den konstnärliga nivån.
Till fabriken kommer så 1870, på ett sexårskontrakt, en 34-årig fransk porslinsmålare, med god erfarenhet från de förnämsta franska fabrikerna Sevres och Limoges: Eugene Bourennery. Han var en del av den stolta franska traditionen av porslinsmålare, som under 1800-talet reste runt i Europa för att sprida den franska stilen. Med honom kommer så denna kopp till Rörstrand. Koppen är oerhört skickligt målad, med tanke att tjäna som inspirationskälla till fabrikens egna konstnärer.
Bourennery var en mycket skicklig porslinsmålare med en stil som kännetecknades av ett mer levande och "måleriskt" uttryck än de stela mönster som tidigare varit standard.
Han skulle komma att höja den konstnärliga nivån i produktionen.
Hans skicklighet i porslinsmålning kom fram väl i detaljerade och färgstarka blomdekorer, ofta målade med stor precision och djup.
Det var i hans ateljé som grunden lades för den konstnärliga blomstring som Rörstrand upplevde kring sekelskiftet 1900. Han var verksam vid fabriken som lärare i porslinsmålning fram till 1882, men också med egen dekorationsmålning. Porslinet från 1870-talet och tre decennier framåt var en guldålder för hantverket, förutom att under hans verksamma år ( 1870 - 1882) fabriken genomgick en teknisk revolution.
Under hans tid var fabriken i en brytningstid mellan gammal och ny teknik. Detta var tiden då det äkta fältspatsporslinet blev standard. Det krävde skickliga målare eftersom ytan var hårdare och glasyren annorlunda än på det äldre flintgodset. Han började också med mer realistiska naturmotiv, som banade vägen för Jugend.
Från Rörstrands tidiga samling ser vi här i utställningen ytterligare exempel.